Självdisciplin och tågresor

Ibland har jag nog kommuns' sämsta självdisciplin! Igår var en sån dag. En dag när jag bara inte pallar att gå upp ur sängen eller plugga. Vanliga människor snoozar max 15 min, Johanna snoozar minst en timme! Trots att jag vet så himla väl att om jag inte går upp senast kvart över sex så kommer jag att få stressa igenom hela morgonprocesssen. Och det vi ju hur det är, en stressig morgon ligger sällan i grunden till en bra dag.
Så igår var alltså en sån dag, som de flesta dagar visst har blivit nu för tiden. Men när jag väl kom upp så var det dessutom en såndär usch-vilken-äcklig-och-tråkig-frukost-dag. En såndär dag när det enda vettiga man kan hitta i kylen är mjölk, smör, ost och en gammal skinkbit. Dessutom finns det bara gammalt torrt bröd. Men men, efter några mindre väl valda ord tryckte jag i mig en torr brödskiva och hällde i mig ett glas mjölk innan jag fick stressa i väg till tåget.
Och på tal om tåg, det finns så otroligt mycket tråkiga saker på ett morgontåg. Tänk er följande; Klockan är 07.24 och du har precis parkerat cykeln i cykelstället och tåget går om en minut. Du får springa till perrongen för att hinna med. Väl på tåget, när du alltså har blivit lite varm och andfådd, verkar varenda stol vara upptagen. Förutom de stolar där folks väskor "sitter". Människor sätter sig längst ut och sätter väskan innanför för att de ska slippa sitta brevid någon, trots att det är mer än fullt. Så när du väl hittar en ledig stol så visar det sig att den är ledig endbart för att den som sitter brevid luktar svett. Bakom sitter en kille som på fullaste allvar tycker att det är helt okej att spela raggarmusik högt på sin mobiltelefonen. Resten av vagnen är rejält irriterade men ingen vågar säga nåt. Några meter åt andra hållet sitter två tanter (som verkar ha problem med hörseln?) och pratar (läs skriker) om väder, krämpor och andra tanter. Ja herregud, allt detta inom loppet av 13 minuter. Och det är väl tur det, att det inte tar längre tid. Och tur att man har en iPod.

Ja, så kan det va. Det låter garanterat bittert och klagande, men trots allt är det ju bara 13 minuter. Eller 26 minuter per dag då. Det kan jag överleva.

Något som jag också överlevde var dagens nationella prov i Matte D. Det gick faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig. Ja, med tanke på den dåliga självdisciplinen dagen innan som ledde till dåligt pluggande.

Men ikväll är det lite paus. Pusshaaaj.